Vad vill ViS?

ViS bildades 2002 p.g.a. ett utbrett missnöje bland privatpraktiserande veterinärer med hur Sveriges Veterinärförbund, SVF, agerade i fackliga frågor.
Sveriges Veterinärförbund försökte framstå som en yrkesorganisation för alla veterinärer oavsett anställningsförhållande trots att man är en ren fackförening, med hemvist i SACO. Man försökte tillfredsställa de privatpraktiserande veterinärerna genom att vid enstaka tillfällen hålla någon kurs som handlade om hur man driver ett företag. Men när det verkligen blev allvar, d.v.s. när en tvist uppstod mellan arbetstagare och arbetsgivare så stod man alltid på arbetstagarens sida. Detta gjorde att många veterinärer med eget företag och anställda kollegor insåg att det var helt tokigt att själva vara med i en fackförening. Det var en självklarhet att man skulle tillhöra någon annan organisation som företrädde arbetsgivare. Svenskt Näringsliv blev ett naturligt val för många men man saknade en branschförening med inriktning på veterinär verksamhet.

År 1995 hade föreningen ”Halmstadsgruppen” bildats med anledning av att det var då som den ”Nya distriktsveterinärorganisationen ” skapades. Jordbruksverket, under ledning av den hänsynslöse generaldirektören Svante Englund, behandlade distriktsveterinärerna så illa att en allvarlig kris uppstod som slutade med att nästan hälften av landets distriktsveterinärer sade upp sig. I stort sett alla med en blomstrande praktik slutade medan de som inte hade så mycket att göra inte vågade hoppa av. Halmstadsgruppen hade under åren 1995 -2002 anordnat mängder med kurser och annat för att de distriktsveterinärer som hoppade av skulle kunna känna sig trygga i sitt nya liv som företagare. Gemenskapen i denna grupp blev oerhört stark och lever fortfarande kvar. Det var därför ett naturligt steg att ViS bildades med medlemmarna i Halmstadgruppen som bas. Resten av medlemmarna kommer från den gamla delföreningen i SVF, Privatpraktiserande Veterinärers Förening, PVF. Medlemmarna där insåg vilken anomali det är att som egenföretagare vara medlem i en fackförening. Konstigt nog kvarstår denna absurditet då SVF i dag består av Anställda Veterinärers Förening, AVF, och Företagande Veterinärers Förening, FVF. 

En annan bidragande orsak till att ViS bildades var de dåliga försäkringar som Sveriges Veterinärförbund tillhandahöll när det gällde privatpraktiserande veterinärer. Nu kunde ViS i samarbete med specialister på företagsförsäkringar ta fram försäkringspaket som tillfredsställde de krav en privatpraktiserande veterinär kunde ställa.

ViS har som mål att förbättra för alla veterinärer, inte bara privatpraktiserande. Grundsynen är att det skall vara ”rent spel” d.v.s. att fackföreningen Sveriges Veterinärförbund helt och fullt skall tillvarata anställda veterinärers intressen och inte låtsas att de samtidigt företräder företagande veterinärer. Som en naturlig följd härav vill ViS att man skall kunna tillhöra yrkesföreningen Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap, SVS, utan att tvingas betala medlemsavgift till fackföreningen.

ViS vill också att den osunda konkurrensen från den statliga distriktsveterinärorganisationen som till stor del finansieras med skattemedel skall upphöra. ViS brukar ställa följande långa fråga: ”Tycker du det är OK, när dagen är slut, att då den privata veterinärkliniken har räknat samman sin dagskassa tar hälften av denna och springer över gatan till den statliga smådjurskliniken som ligger där och ger dem dessa pengar så att distriktsveterinärerna nästa dag kan köpa lite mer utrustning och sänka priserna på kattkastrationer? Tycker du inte det så skall du gå med i ViS!”

Vad ViS åstadkommit.

ViS har revolutionerat hela det svenska veterinärväsendet och åstadkommit förändringar som inneburit förbättringar för alla svenska veterinärer och därmed också för förbättringar för djur och djurägare. Det är alltså inte bara privatpraktiserande veterinärer som fått det bättre. Även de statligt anställda distriktsveterinärerna har fått kraftiga förbättringar. Anledningen till detta är att man, vid den stora konfrontationen 1995, insåg att det inte gick att behandla veterinärkåren hur som helst. Staten hade lejt den erkänt hänsynslöse generaldirektören Svante Englund för att kuva veterinärkåren och få kontroll över hela veterinärmarknaden via den statliga distriktsveterinärorganisationen. Men när hälften av de statliga veterinärerna sa upp sig från sina tjänster höll hela denna organisation på att gå omkull. I efterhand vet vi att om bara ca 30 distriktsveterinärer till hade sagt upp sig så hade man inte kunnat driva organisationen vidare utan tvingats lägga ner den.

För att förhindra att distriktsveterinärerna sa upp sig anlitade man ett antal ”torpeder” som hade som uppgift att skrämma de enskilda veterinärerna på olika sätt. Vanligtvis ringde man upp dem och sa att om de sa upp sig och övergick till att bli privata företagare så skulle man, på den ort de verkade, sätta upp en statlig station och med alla medel försöka konkurrera ut dem. En av ”torpederna”, tyvärr en veterinär, anställd av Jordbruksverket ringde upp en distriktsveterinär som hade meddelat att han skulle hoppa av. Samtalet spelades in av ”avhopparen” och finns att läsa på denna länk med alla personnamn avidentifierade. Man kan förutom de öppna hot som framförs mot den enskilde veterinären även notera de klart rasistiska inslagen i den, på Jordbruksverket anställde, tjänstemannens tal. Man ringde upp i stort sett alla distriktsveterinärer och hotade dem på samma sätt. Hade alla veterinärer stannat kvar i organisationen och inte vågat hoppa av är det lätt att föreställa sig hur Jordbruksverket i fortsättningen hade behandlat sina anställda distriktsveterinärer. Det är ingen som helst tvekan, efter de upplevelser som många kollegor genomgick i mitten på nittiotalet, att Jordbruksverkets önskan var att trycka ner hela veterinärkåren i skorna.

Läs det inspelade samtalet här.

(Det kan ur psykologisk synpunkt vara av intresse att se hur en vanlig veterinär kan bete sig mot sina kollegor med hjälp av den maktställning som det innebär att vara anställd av Jordbruksverket och till fullo uppbackad av generaldirektören.)

Jäv.

En mycket viktig framgång för ViS är att man fått veterinärkåren att förstå innebörden av ordet jäv. Under den stora veterinärutredningen framkastade ViS-representanten att det är svårt för en statlig distriktsveterinär att samtidigt vara försäljare åt Jordbruksverket av veterinära tjänster och tillsynsmyndighetens tjänsteman med allmänhetens uppdrag att värna om djurskydd och att se till att djurägaren följer lagar och förordningar d.v.s. att ha rollen av polis. Veterinärförbundets dåvarande ordförande svarade då att: ”Den veterinär som inte klarar av detta skall lämna in sin legitimation”. Denna ståndpunkt kan sägas sammanfatta den syn som rått fram tills dess att ViS började ifrågasätta detta. Idag inser de flesta svenska veterinärer att vi i Sverige inte är några övermänniskor utan har samma svagheter som veterinärer i andra länder. I så gott som alla andra länder finns stenhårda regler som förbjuder myndighetsutövande veterinärer att bedriva kommersiell verksamhet riktad mot tillsynsobjekten. Detta naturligtvis för att undvika allvarliga jävskonflikter vilket är till till gagn för både den enskilde veterinären och allmänheten. I Sverige finns inga sådana regler. Men tack vare ViS är det idag relativt ovanligt att se länsveterinärer eller besiktningsveterinärer bedriva privatpraktik vilket var mycket vanligt bara för några år sedan.

Övrigt.

ViS har gjort att privatpraktiserande veterinärer nu kan få sina intressen tillgodosedda och sina synpunkter framförda till massmedia och politiker. Tidigare då PVF, (Privatpraktiserande Veterinärers Förening), var en delförening i fackförbundet SVF så bestod stödet till privatpraktiker i stort sett endast i enkel rådgivning om hur man sköter sin bokföring etc. Det var detta som låg till grund för att PVF 2002 beslöt att lägga ner delföreningen och gå ut ur SVF och att bilda en egen organisation.

ViS har blivit en erkänd remissinstans vilket gör att medlemmarna, p.g.a. den korta beslutsvägen, kan påverka remissvar och därmed slutresultatet.

ViS har deltagit i bl.a. den ”Stora Veterinärutredningen” och där bidragit till att resultatet av denna blev mycket bra.

ViS har haft en intensiv dialog med Konkurrensverket och gemensamt med detta konstaterat att Jordbruksverket bör upphöra med sin kommersiella verksamhet, d.v.s. att man bör lägga ner distriktsveterinärorganisationen.

ViS har vid flera tillfällen uppvaktat riksdagens Miljö- och jordbruksutskott. ViS har deltagit i ett stort antal möten och sammanträden med bl.a. Jordbruksverket, Läkemedels-verket, politiska partier, LRF och flera andra organisationer.

ViS har tillsammans med försäkringsbolag och försäkringsmäklare tagit fram fungerande försäkringar för veterinärer och veterinärers företag vilket inte fanns tidigare.

ViS har arbetat fram avtal med apoteksaktörerna som gör att arvode för inringda recept tas upp av apoteket och vidarebefordras till veterinären om denne så önskar.

ViS har sett till att den differentierade avgiften för specialistutbildning tagits bort. Tidigare var den högre om veterinären inte är var medlem i fackföreningen SVF.

ViS hemsida och ViS-bladet är föreningens ansikte utåt. Hemsidan har hittills haft tiotusentals besök och ViS-bladet når ut till en stor del av landets veterinärer.

ViS har uppvaktat EU och besökt Konkurrensmyndigheten i Bryssel vid två tillfällen. Vi avvaktar nu resultatet av detta. .